Vad är bra meditation egentligen?

av Marie Ericsson

Tarastaty

När man kommer till en meditationsretreat har man ofta vissa idéer om vad man vill ska hända under denna tid som man har avsatt för sin andliga utveckling.
Det kan vara någon upplevelse av djup frid som man har haft tidigare och nu vill återuppleva. Eller också har man gjort sig en idealbild av ”bra meditation” genom olika historier som man har läst eller hört någonstans.
Sådana förutfattade meningar kan var ett hinder för att verklig visdom ska kunna utvecklas. Därför vill jag berätta om några av de vanligaste idealbilderna vi har av hur och var meditation ska bedrivas.

Tystnaden
Den första av dessa är att det ska vara absolut tyst när man mediterar. Visst är tystnaden bra och i viss mån nödvändig, men blir man alltför fäst vid den blir det minsta lilla oljud en plåga. Kompisen som sitter bredvid rör på sig, hostar eller snörvlar, golvet knarrar, någon smäller i dörren. Irritationen stiger och blir till blixtrande ilska. ”Begriper dom inte att jag…….” osv. Detta är naturligtvis ett ganska otrevligt sinnestillstånd långt ifrån den djupa frid vi hade tänkt uppnå.

Men är det verkligen kompisens, dörrens eller golvets fel? Vid närmare eftertanke upptäcker vi förhoppningsvis att det är vår egen reaktion som är otrevlig. Ljudet som sådant är bara en process som vi borde observera och sedan släppa. Men eftersom nu ilskan har stigit upp får vi också observera den tills den försvinner igen. Inte så lätt kanske, men det är det som är vår träning i uppmärksamhet utan fördömande.

Sittandet
Det andra idealet gäller själva sittandet. Det finns en outsagd, smygande uppfattning att det är bättre att sitta på golvet än att sitta på en stol. Ju lägre kudde desto högre andlighet. Vi har hört så många historier om folk som kan sitta stilla i flera timmar eller till och med dagar. Buddha själv satte sig under bodhiträdet med resolutionen att inte stiga upp förrän han hade förstått livets mening.
Vi drar slutsatsen att långa sittningar i lotusställning är ”bra meditation”. När vi inte klarar av det blir vi besvikna. Vi bedömer oss själva som hopplösa fall och frustration, rastlöshet eller energibrist följer automatiskt.

Om vi istället sitter ca 45 minuter, så stilla som möjligt i den ställning som gör minst ont och sedan gör gående meditation i motsvarade tid, utan att krångla till det för oss , kan vi vara säkra att göra framsteg i meditationsprocessen med balanserad energi och minsta möjliga smärta. Vid vissa tidpunkter är det väldigt lätt att sitta stilla en längre tid och i andra stadier kan det kännas som omöjligt att sitta ens i fem minuter.
Bra meditation är att kunna känna och observera båda tillstånden utan att tro att det ena är bättre än det andra.

Koncentration
Nästa idealuppfattning gäller koncentrationen. ”Jag har ingen koncentration” är ett vanligt klagomål bland yogis. Men ett visst mått av koncentration har alla alltid i vaket tillstånd. Det gäller bara att förstå att det finns olika sorters koncentration.
En sort är den som kan fixera sinnet vid ett enda objekt, t ex andningen eller ett mantra. Den framkallar lugn och stillhet som är mycket vilsam.

Men det finns en annan slags koncentration som är viktig i Vipassanameditation – den som kan flyttas från objekt till objekt allteftersom de växlar. Från andningen till en känsla i kroppen, till ett ljud osv. Naturligtvis tappar vi tråden ganska ofta och glömmer att vara uppmärksamma, ”borta” i våra tankar, minnen och planer. Om vi inte gjorde det skulle vi inte behöva träna alls.

Så i detta fall är det bra meditation att lugnt och sansat återvända till nuet så fort vi märker att vi har varit ute på vift. Det är det som är själva sinnesträningen. Om vilsamma lugna trancetillstånd uppstår och det gör de ibland, så gäller det att inte tro att ”Nu har jag det äntligen”, utan observera också detta tillstånd tills det som allt annat försvinner och förändras.

Det är nära till hands att tro att allt som känns skönt och avslappnat är ”bra meditation” och allt som känns otrevligt och frustrerande är ”dålig meditation”. I själva verket spelar våra upplevelser ingen roll, det är vår förmåga att se, känna och observera dem med bevarad sinnesjämnvikt som är den träning som leder till visdom och upplysning.

Vi kan alltså släppa alla våra idealbilder av hur vår meditation borde vara och bara lugnt observera vad helst det är som händer i nuet. Detta är verkligen bra meditation.