De fem hindren

av Staffan Hammers

Det dröjer inte länge förrän en meditatör når sin första insikt, nämligen att sinnet oupphörligen engagerar sig i den ena upplevelsen, tanken eller känslan efter den andra och att lugn och klarhet är ganska långt borta. Buddha förkunnade att det finns en naturlig klarhet, men att man sällan kommer i kontakt med den eftersom man fastnar i vanemässiga mentala mönster. Han klassificerade dessa som de fem mentala hindren, vilka är begär efter (härliga) sinnesupplevelser, ilska eller missnöje, mental slöhet, rastlöshet och oro samt tvivel.

Hur kan då dessa hinder upplevas i meditationen?
Ofta nog dyker det upp onödiga, värdelösa eller oproduktiva tankar. Eftersom man vant sig vid att söka efter något som är bättre eller åtminstone annorlunda än det man upplever just nu, tar man gärna till sig dylika tankar. Man låter sig ledas iväg i det förflutna eller i framtiden och bygger upp mer eller mindre storartade projekt. Egentligen är det dock bara det första hindret,begär efter sinnesupplevelser, som invaderat ens meditation. Detta hinder – liksom de övriga – är mentala impulser som uppkommer men också försvinner i samma ögonblick, om man inte tar till sig dem. Men det är just vad dessa hinder lockar meditatören att göra. Man identifierar sig med och håller fast dem och därigenom förhindrar man klarsyn och växande insikt.

Det andra hindret kan man uppleva när förväntningar på meditationen byggs upp men inte når sin tillfredsställelse. Ett missnöje börjar då rikta sig mot en själv eller meditationen och sedan spridas utåt mot andra. Risken är här att man identifierar sig så mycket med detta hinder att man utvecklar en negativ känsla för meditation.

Ibland känns sinnet avtrubbat och orkar inte vara med det som är gott (kusala), än mindre utveckla nya goda kvaliteter. Det känns som man helst ville vara utan sinnesnärvaro (mindfulness) – en känsla av allmän likgiltighet. Här är det hindret mental slöhet eller letargi som tagit form.

Rastlöshet manifesterar sig i meditationen som ett kontinuerligt hoppande från objekt till objekt. Detta i syfte att få uppleva något som stämmer med ens bild av lugn och klarhet och ofta i samspel med förväntningar på snabba resultat. Härur föds vidare en oro över vad som lämnats ogjort eller blivit felaktigt utfört. I bland klarar man inte ens av att sitta kvar i meditationsställningen. Återigen är detta endast mentala impulser som uppkommer och försvinner, men som man fastnar i när det inte finns någon sinnesnärvaro.

Slutligen hinder nummer fem som visar sig för meditatören som tvivel över om man gör framsteg och man funderar: ”Är det något fel på mig eller har jag fått fel meditationsobjekt och vad begriper min lärare egentligen?”

Buddha talade mycket om de fem hindren och klargjorde att för att uppnå lugn och klarhet måste man sluta låta dem vara hinder. Det bästa vapnet är sinnesnärvaro, att se och känna igen olika mönster och låta en förståelse växa fram i sin egen takt, nämligen att hindren bara är mentala impulser som uppkommer men också försvinner av sig själva när man betraktar dem ur ett opersonligt fokus. Ett praktiskt sätt att utveckla sinnesnärvaro är att dagligen träna meditation och att inkludera medveten sinnesnärvaro i sina vardagliga handlingar.