Historikerna är eniga att ordet ”zero” (noll på engelska) härstammar från indiska ordet ”shunya” (tom på sanskrit). Nu råkar exakt samma ord vara ett otroligt viktigt ord i buddismen som blomstrade i flera stora kloster vid samma tid och plats då en indisk matematiker uppfann siffran 0.
Självklart är siffran 0 en av dagens viktigaste siffror inom matematik och vetenskap. Denna siffra har dock aldrig varit lika självklar i historien, då tex. De grekiska matematikerna (filosoferna) förbjöd användande av något som liknade talet noll (inte minst avskyddes allt nollaktigt av självaste Pythagoras).
Grekerna hade i sin tur ärvt mycket av sin matematik från egyptierna som hade ett slags 10-tals system, också utan siffran 0, och då finns det faktiskt inget smidigare sätt att skriva tal än en symbol per tiotal. Sifferhieroglyferna såg ut enligt figur 1.
Fig 1: Hieroglyfer för tal
Idag älskar matematiker siffran noll. I vardagliga situationer är det mycket svårare att hålla reda på talen utan denna siffra, eftersom siffran noll tillåter andra siffrors värde att ändras beroende på deras position (romarna skulle bara veta). Tycker du inte själv talen blir mer lättöverskådliga med nollan vid en enkel addition och subtraktion?
Uträkning med hieroglyfer:
Med romerska talsystemet:
Med moderna talsystemet:
Figur 2: Varsågod att kontrollera att jag räknat rätt.
Att vår moderna nolla ursprungligen kommer från Indien är, som sagt, de flesta historiker ense om. Shinzen (en lärare från USA) och asiatiska munkar går ett steg till och säger att Indiens nolla har sitt ursprung från Buddismen enligt följande:
På pali stavas ”shunya” som suñña (adjektiv) eller suññatta (substantiv). Suññatta är en term som redan nämndes i theravadabuddismens tidiga kanoniska pali skrifter (se Sunnavihara sutta eller ”talet om att leva med tomheten”). Suñña och suññatta är buddistiska facktermer som hänger ihop med den mer kända termen ”anatta” som betyder ”att det inte finns ett jag/ego”. De indiska matematikerna använde ordet ”shunya” efter den tid då dessa suttor kom till.
Vid 200-talet e.Kr. slutfördes islams expansion i norra Indien vilket innebar att buddismen utplånades från dess ursprungsland. Arabvärldens matematiker hade vid det här laget redan erkänt det indiska talsystemets överlägsenhet inklusive nollan och infogat det i det arabiska talsystemet. Vid ungefär samma tidpunkt introducerade italienaren Fibonacci arabvärldens matematik (inkl. nollan och algebra) till Europa.
Ofta när länder ”lånar” ord från andra länder så tar de betydelsen från det andra språket men sätter sina ord för det nya ordet. Araberna döpte nollan till ”tom” vilket blir ”sifr” vilket är betydelsen av ”shunya”.
I Italien blev arabiska ”sifr” => ”zefir” (italienska vid 1200 e.Kr.) lite tack vare att e och i ofta blandas ihop i arabiska. Med tiden uttalades ”zefir” som ”zefiro”. Svaga konsonanter som f har en förmåga att försvinna med tiden i olika språk och här blev slutligen ”zefiro” => ”zeiro” => ”zero” vilket är det ord vi känner igen i England/USA.
Tyvärr säger de flesta historiker att det bara är en slump att ”shunya” har dessa två betydelser, både en buddistisk och en matematisk term. De tror kanske att buddismens betydelse av ”shunya” kommer från de indiska matematikerna???! En vacker dag kanske historikerna ändrar sig……
Referenser från: Shinzen Young, www.shinzen.org, klicka [Articles] och sedan [Algorithm and Emptiness: Some Historical Musings]
Indisk matematisk historia: http://home.att.net/~numericana/answer/culture.htm#zero, klicka [Indian Numeration]