För drygt 2500 år sedan satte sig Siddhartha Gautama under ett träd och mediterade tills han insett vägen till befrielse och blivit en Buddha. På denna plats byggdes senare en enorm stupa (-ett buddhistiskt monument), och runt den fler och fler tempel och kloster för dom som vill följa Buddhas lära. Platsen, som ligger i norra Indien mellan Varanasi och Calcutta har fått namnet Bodhgaya. Det är idag en mindre stad, full med tempel för buddhismens alla riktningar, pilgrimer, enkla härbärgen och fina hotell.
Thaitemplet i Bodh GayaSå är det dags att checka in för 7-dagars retreaten. Jag får en säng med myggnät i ett stort tält, liksom dom flesta kvinnliga yogis (några bor i hus), medan männen får bo i källaren under templet. Det kan bli kallt eller mycket kallt, så en bra sovsäck är att rekommendera. Många av dom som varit med sedan början av januari är förkylda, och det hostas och snyts ofta under sittningarna. Det är över huvud taget mycket ljud. Indien är ett land fullt av ljud, dygnet runt, särskilt när det är bröllopstider med stora fester, vilket det är just januari/februari. Om man är känslig för ljud bör man alltså ta med sig öronproppar för att sova gott. Schemat är det sedvanliga med väckning vid 5.30 och sista gemensamma sittningen vid 21. Däremellan morgonyoga, sittande och gående meditation, meditations-instruktioner, intervjuer i grupp och individuellt, frukost och lunch (-god, mild, indisk mat), men ingen middag, bara kvällste eller soppa och ev. bröd eller frukt. Standarden är enkel (har man inte varit i fattiga länder förut tycker man nog att det är mycket enkelt), men allt är välorganiserat och Bodhgaya är en inspirerande plats att göra retreat på.
Efter retreaten är vi många som åker vidare till Sarnath, strax utanför Varanasi. Det var hit Buddha gick till fots efter att han blivit upplyst, för här levde många av hans gamla asketvänner. Han ville berätta för dom vad han upptäckt, så det blev här han höll sin första undervisning. Därför har även denna plats blivit full med buddhistiska tempel, kloster och pilgrimer. Och även här, i Thai-templet, har Christopher Titmuss sedan ett par år retreat under februari månad. Fast det är ingen sedvanlig retreat…
Det finns bara plats för ca 40 personer att bo på Thai-klostret, resten får bo på andra kloster, gästhus och hotell runtomkring. Det serveras heller ingen mat på klostret utan alla får gå på resturang för att äta (eller till marknaden och köpa frukt, bröd m.m. att äta i klosterträdgården). Det är med andra ord svårt att vara tyst, om man skulle vilja det. Tystnad råder till stor del i Thai-klostret, och man kan bestämma sig för att vara tyst även ute ”på stan” och t.ex. ha en lapp med texten ”I’m in silence”. (De flesta gjorde så vissa dagar och det tas emot med full förståelse i dessa trakter.) Men det är mycket prat runtomkring, och det är också det som är vitsen – att få chansen att prata med andra i denna internationella Sangha. Visst kan man känna en enorm gemenskap på en tyst retreat, men det blir sällan tid till att verkligen lära känna varandra.
Jag bodde på Thaiklostret och tyckte det var otroligt givande att gå mellan tystnad och kommunikation och se vad som händer. Det är mycket som blir tydligt i relation till andra, och en del av det fanns möjlighet att diskutera i grupp ett par gånger om dagen. På schemat fanns varje dag gemensamma sittningar, Dharma-tal och alltså även gruppdiskussioner ledda av någon av lärarna. Ämnena handlade om allt ifrån ”De 5 hindren” och ”Vad är upplysning?” till ”Kärleksrelationer” och ”Hur kan vi leva med Dharma i vardagen?”. Allt på schemat är dock ”frivilligt” att delta i, och man kan komma och gå som man vill. En dag i veckan är det däremot en formell retreatdag med så mycket tystnad som möjligt och då även gångmeditation på schemat.
Jag var med från början till slut i Sarnath (3-4 veckor) och sedan var det svårt att skiljas från Sanghan som skulle spridas över jordklotet. Dom flesta fortsatte resa i Indien och en del åkte vidare till andra retreater. Själv fick jag några dagar i Varanasi, med mycket Chai-drickande vid Ganges med en del av Sanghan, innan det bar av till ett vårlikt Sverige.