Saddha – tro, tillit och förtroende

av Marie Ericsson

De flesta religioner bygger på att man ska tro på någonting, oftast ett högre väsen som styr människans liv. I buddismen ligger tyngdpunkten på att man själv ska utforska och förstå tillvaron. I buddistiska texter finns emellertid ordetsaddha som vanligtvis översätts med ”tro”. Men saddha betyder snarare den tillit och förtroende som kommer ur inre övertygelse.

Fem andliga kvalitéer
Denna tillit är den första av de fem andliga kvalitéerna som Buddha talar om. De andra fyra är energi, sinnesnärvaro, koncentration och visdom. Tillit kommer först därför att det är den kvalité som ger näring till den andliga processen. Finns det inget förtroende för det vi praktiserar så finns det ju ingen anledning till att börja med en andlig diciplin. Men när vi har förtroende så vill vi gärna anstränga oss, vara energiska i vår träning. Denna energi gör att vår sinnesnärvaro och uppmärksamhet blir starkare. Detta leder i sin tur till bättre koncentration. När sinnet blir fokuserat, lungt och klart så uppkommer visdom naturligt. Tillit är bränslet som håller processen igång.

I vipassanameditation måste vi ha tillit till själva medvetandet och till vår kapacitet att vara medvetna och uppmärksamma i varje ögonblick. När vi tränar oss i att möta nuet med ett balanserat och uppmärksamt sinne, utan att fördöma eller hålla fast, ger det oss mod att möta alla situationer i livet på samma sätt, att ha förtroende för livsprocessens naturliga utveckling och även att ha tillit till vår egen meditationsprocess, så att vi vågar ta steget ut i det okända.

Blind eller verifierad tro
Saddha – tro, ur en buddistisk synvinkel, är någonting helt annat än ”blind tro”, som är en aldrig ifrågasatt tro på något som en lärare eller präst har sagt, eller något man har läst i en helig skrift. ”Blind tro” kan leda till ett fundamentalistiskt synsätt och en fördömande attityd till dem som inte tror på samma sätt som vi. Tro i buddismen är något som uppstår genom vår egen inre upplevelse och erfarenhet.
Buddha säger att man måste balansera tron med den visdom som uppkommer när man grundligt undersöker vad som verkligen är sant om existensens inneboende natur, genom att utforska sitt eget sinne och sin egen kropp. Detta kallas ”verifierad eller bekräftad tro”.

Kalama Sutta
Det finns en berömd sutta (föredrag), som handlar om detta. Den heter Kalama Sutta och kommer ur samlingen Anguttara Nikaya. I denna sutta berättas om hur Buddha kom till staden Kesaputta som beboddes av Kalamafolket. Jag återger den här i en förkortad version.
Kalamafolket frågade Buddha:”Ärade herre, det kommer många olika lärare till Kesaputta. De förklarar och illustrerar sina egna doktriner, men de andras läror hånar, förringar och smutskastar de. Hos oss uppstår då osäkerhet och tvivel. Vilka av dessa vördnadsvärda lärare talar sanning och vilka far med osanning?”
Buddha svarade : ”Det är verkligen passande, Kalama, att bli osäkra och att tvivla. I oklara situationer uppstår tvivel. För att få klarhet bör ni inte döma efter vad ni har hört, inte följa konventioner eller lita på några skrifter, inte heller på resonemang och logik eller att samtycka till det som verkar rimligt och definitivt bör ni inte tro på något av respekt för en lärare.
Om ni vill veta, Kalama, fråga er själva: Är dessa läror ohälsosamma? När man tar del av och praktiserar dem, leder det till skada och lidande? Om så är fallet ska ni förkasta dem.
Men om ni vill veta, Kalama, fråga återigen er själva: Är dessa läror hälsosamma? När man praktiserar dem, leder det till välfärd och lycka? Om så är fallet ska ni ta till er dem.
Den person som följer den ädla vägen är därför fri från girighet, illvilja och förvirring. Han eller hon är medveten och uppmärksam och har ett sinnelag fullt av vänlighet, medkänsla, god vilja och sinnesjämnvikt som är öppet, överflödande och omätbart. Och därför kan man känna igen den ädla vägens vandrare på att de är godsinta och pålitliga. Deras sinnen blir inte orena utan renade.”

Denna attityd till tro är en av de saker som jag verkligen gillar i buddismen, man uppmanas att tvivla och ifrågasätta tills man själv har kommit fram till en ”verifierad tro”.

Vad inspirerar tro?
Vad är det då som uppväcker tro, tillit och förtroende? – Det kan vara ett inspirerande exempel på den mänskliga potentialen, som Buddha själv eller någon annan bra lärare. Någon som genom sitt exempel visar oss hur vi själva kan utvecklas, kanske en karismatisk person. Men här finns det anledning att se upp så att man inte fastnar i något som kallas ”lysande tro”. Det är en ”nyfrälst”, okritisk och underdånig hängivenhet. Denna form av tro kan vara upplyftande och skön, man vill ge allt till den person som man dyrkar. Men om man fastnar i den kan man bli ”förd bakom ljuset” eller utnyttjad på något sätt och man blir lätt besviken och desillusionerad. Eller också falnar den snabbt och måste ersättas med något nytt objekt att tro på. ”Lysande tro” måste alltså ifrågasättas och utvecklas till ”verifierad tro”, om man ska kunna ha ett balanserat och harmoniskt andligt liv.

– Ett annat sätt att inspirera tro och tillit är att studera Dhamma, läsa böcker, lyssna till föredrag och göra retreater. Det finns en text som brukar reciteras i alla buddistiska kloster som beskriver Buddhas, Dhammas och Sanghas goda egenskaper. En av de egenskaper som tillskrivs Dhamma är ”ehi-passiko”, vilket betyder ”inbjudande att komma och se”, men det betyder inte att komma och tro.

Att ha en Sangha, dvs goda vänner att dela erfarenheter med. Att känna att vi faktiskt är del av en obruten linje av meditatörer ända sedan Buddhas tid, 2.500 år sedan. Ananda, som var Buddhas ”högra hand”, frågade en gång Buddha om betydelsen av att ha goda vänner på vägen. Buddha svarade att det är den allra viktigaste ingrediensen i ett andligt liv, att umgås med vänner som har samma intressen och mål.

– Men till sist är det ändå vår egen erfarenhetsom ger upphov till tillit. Har du själv sett hur allting ständigt förändras? Har du upplevt hur jobbigt det är när du plötsligt identifierar dig med en obehaglig känsla som passerar genom sinnet och blir en arg, girig eller ledsen person? Har du sett att det faktiskt är möjligt att genomskåda och lämna bakom sig vissa neurotiska mönster som har kontrollerat delar av ditt liv? Det är sådana insikter som ger upphov till en ”verifierad tro”, tillit och förtroende till denna många gånger svåra träning som vi gör här. När vi har sådan tillit blir det mycket lättare att återknyta till nuet, till andningen och att vara centrerad mitt i förvirring eller stress.

Tvivel
Motsatsen till tro är tvivel. Alla som tränar meditation känner tvivel då och då. Det är helt naturligt att tvivla ibland. Faran är att vi låter tvivlet ta över och förlama oss, så att vi inte kan fortsätta att meditera. Man bör behandla tvivel som alla andra känslor. Se det för vad det är, ett passerande tillstånd som man inte absolut måste identifiera sig med. Då kan man klarare bedöma om tvivlet är berättigat eller inte. Tvivel kan sporra till djupare utforskande av vad som verkligen är sant.

När Buddha satt under Bodhiträdet natten för sin upplysning, kom Mara – frestaren till honom med sina arméer av frestelser och en av dem var tvivel.
”Vad ger dig rätt att sitta här och inbilla dig att du är värdig att bli upplyst?” sade Mara.
Kanske denna historia är ett symboliskt sätt att framställa att även Buddha hade ett ögonblick av tvivel innan han vidrörde jorden och sade:
”Moder Jord är mitt vittne att jag har strävat länge och har rätt att bli fri.”
Och Jordgudinnan skakade till lite lätt för att bekräfta vad han hade sagt. Då försvann Mara med svansen mellan benen.

Så vi måste fortsätta att inspireras av vår egen strävan att förstå oss själva, av små och stora insikter som kommer till oss ibland. Och även av andras exempel, av våra lärare och vår Sangha. Vi måste leva i medvetandet om att allt är i ständig förändring och att det som är fött måste dö. Genom att se livet och oss själva som vi är, kan vi finna tillit till Dhamma och till vår egen meditation och detta leder till sanning och frihet.