I februari 2004 fick kommunalrådet i Åsele, Bert Rune Dahlberg, höra att Värmdö Buddhistiska förening ville bygga ett tempel någonstans i Lappland. Bert Rune, som genast såg möjligheterna till utveckling för sin kommun, tog kontakt och bjöd in stormunken i Sverige, Pramaha Boonthin Taosiri, till den något avsides belägna byn Fredrika. Mitt i smällkalla vintern åkte han och munken scooter upp i skogen. På toppen av en kulle stannade de och såg ut över det frusna, men vackra landskapet, med skogar, sjöar och blånande fjäll. ”Här ska templet ligga”, sa stormunken och så ska det bli, i alla fall så småningom.
Vid femtiden lördag morgon den 15 juli 2006 hoppar jag på en buss, hyrd av den Buddhistiska föreningen i Luleå, för att åka till Fredrika och övervara invigningen av en stor Buddhastaty, eller det var i alla fall vad jag trodde. Bussen, som är en dubbeldäckare, rymmer ca 50 personer, mest thailändare men även ett tiotal svenskar. Från Luleå till Fredrika tar det ca 5 timmar. Klockan 10 börjar programmet och vi åker nästan non-stop för att hinna i tid.
Till slut anländer vi, längs en grusväg prydd med oranga flaggor, till parkeringsplatsen nedanför det blivande templet. Alla tumlar ut ur bussen och vi formerar oss till en parad med ”penningträdet” i täten och en banderoll där det står Buddhistiska föreningen, Norrbotten. Penningträd är en thailändsk tradition: En lämplig trädgren lindas med tygremsor och granna band. Sedan fäster man sedlar vi grenarna med små klämmor. Pengarna är gåvor som ska överlämnas till tempelfonden.
Man ser tydligt att det är en bygg-arbetsplats vi har kommit till. Grävskopor har förberett området med infarter, parkering och plana ytor. Vi går uppför en brant backe, som senare ska bli en trappa med avsatser och bänkar. Men nu är det bara stenskravel och det är inte lätt för de koketta thailändskorna, i sina snäva saronger och högklackade sandaletter, att ta sig upp. Men upp kommer vi i alla fall, vacklande och skrattande, tills vi hör att munkarna redan har börjat chanta och alla tystnar vördnadsfullt. Paraden upplöses när vi når det blivande templets platå och vi står med händerna tillsammans i ”anjali mudra” och lyssnar på munkarna som chantar entonigt på pali: ”Namo tassa Bhagavato, Arahato, Samma Sambuddhassa.”
Tal och gåvor
Ceremonierna fortsätter sedan med tal och överlämnande av gåvor från alla möjliga tillresta dignitärer, t ex flera av Thailands ambassadörer i Europa och inte minst kommunalrådet själv, Bert Rune Dahlberg. Han berättar hur det kom sig att ett buddhisttempel ska byggas i Fredrika och om alla fantastiska fördelar, jobbtillfällen, turister och nya företag som det ska tillföra en tidigare avfolkningsbygd. Det enda som fattas nu är pengar, ca 50 miljoner kommer kalaset att kosta. Både i Thailand och Sverige samlas det pengar för fullt. Norrbottens buddhistiska förening bidrog t ex med nästan 25.000 kr denna gång.
Det sägs att man ska börja bygga själva templet till hösten och sedan ta det övriga i etapper. Runt templet ska det finnas 4 mindre byggnader för övernattning och meditation. Nere vid parkeringsplatsen planeras en konferensanläggning för 800 personer. Storartade planer fattas i alla fall inte.
Paus för lunch
Så var det dags för munkarnas ”bhindabath”, insamlande av mat. Alla besökare ställer sig på en lång linje och munkarna går sakta förbi med sina skålar, assisterade av hjälpredor med stora korgar. Matgåvorna är så rikliga att de hade kunnat föda ett helt kompani. Sedan drar sig munkarna undan för att äta och det blir även lunch för alla övriga. Mat finns att köpa i några stånd och överskottet går förstås till tempelbygget. För 50 kr får man en full tallrik med thailändska rätter; grillspett, starka grytor, sallad och ris. Det smakar verkligen gott efter alla långa tal och ceremonier.
Invigning och tempeldans
Efter lunchen vidtar själva statyinvigningen, men först dansar en mycket vacker thailändsk tempeldanserska en långsam och sirlig välsignelsedans. Hon är klädd i rosa sidenbrokad med guldbroderier och sjal.
Statyn, som visar sig föreställa en berömd munk och arahant, Luang Po Thuat, och inte alls Buddha, sitter uppe på kullen ovanför tempelplatsen och är prydd med blommor. Vi alla står nedanför med stormunken från Thailand i täten. Han chantar återigen något på pali och därmed är statyn tydligen invigd. Sedan går vi ner till vägen och inviger, av bara farten, även en blankpolerad sten där det står: Buddharama Temple Fredrika, med förgyllda bokstäver. Så nu finns det i alla fall en 4 meter hög munkstaty och en entréskylt, även om templet fortfarande fattas.
Nu ställs alla penningträden fram och välsignas av munkarna. Sedan får de som vill återigen ställa sig i en lång kö för att få en minnesgåva av munkarna. Den består av en tunn bok om Fredrika, en nyckelring och en pytteliten Buddhafigur av lera. Det är verkligen trevligt att få ett litet minne från denna intressanta dag.
Party, party….
Den ceremoniella delen är nu över och partydelen vidtar. Nere på parkeringen finns en mobil discoscen med thailändsk popmusik, som då och då även hade gjort sig påmind under ceremonierna. Ibland blandades munkarnas chanting med slingor av poplåtar, till vissas förtret och andras förtjusning. Nu är det emellertid dags för allmän discodans fram tills vi åter sätter oss i bussen för att åka hem. Men de thailändska tjejerna vill inte sluta ”partaja”, så på bussens övervåning dansas det vilt till medhavd musik hela vägen hem till Luleå.
Det ska verkligen bli spännande att följa tempelprojektet i Fredrika. Jag ser fram emot den dag då jag kan besöka det färdiga, guldglittrande templet, mitt i Lapplands djupa skogar, omgivet av sjöar och fjäll, och kanske njuta av stillheten på en meditationsretreat.