Suttan om myrstacken – Vammika sutta, Majjhima Nikaya 23, tolkad av Staffan Hammers

Den unge munken Kumara Kassapa praktiserar intensiv meditation i De Blindas Dunge, en för detta ändamål avskiljd del av Anathapindikas jättekloster Jetas Park. Buddha själv finns också där, fast mer i centrum av klostret, där han undervisar munkar, nunnor, lekmän och lekkvinnor. Det är sent på natten, men Kumara Kassapa har beslutat sig – han skall bli upplyst, en arahant. Då plötsligt står en deva vid sidan av honom, en deva med sådan utstrålning att hela De Blindas Dunge lyses upp. Devan säger till Kumara Kassapa att han skall förtälja en klurig historia med liknelser, och om Kumara Kassapa vill förstå meningen, måste han gå till Buddha för att få liknelserna förklarade.

Myrstack
Det finns en myrstack som pyr om natten, men flammar upp på dagen. En lärare ber sin elev hämta en spade och gräva upp myrstacken. Eleven börjar gräva ihärdigt och hittar ett lås, som han visar upp för sin lärare. Men läraren ber honom att inte ta notis om låset, utan fortsätta gräva. Eleven stöter nu på en padda, men blir ombedd att även lämna denna därhän. Eleven fortsätter gräva sig in i myrstacken och kommer till en gång som delar sig, men läraren är bestämd och ber sin elev att inte stanna upp för att välja, utan ihärdigt fortsätta. Då finner eleven en vattensil och visar upp den, men denna får samma mottagande. Härnäst stöter han på en sköldpadda, men precis som tidigare ber läraren honom att inte ta notis, utan fortsätta gräva. Eleven hittar sedan i tur och ordning en skärbräda med tillhörande styckkniv och därefter en mör köttbit. Men även dessa båda fynd är enligt läraren inte värda att stanna upp för, så eleven får ihärdigt fortsätta sin utgrävning. Han stöter då på en kobra och här händer något. Läraren ber sin elev att låta kobran vara och inte röra den, utan i stället visa den vördnad.

MyraNär devan sålunda förtäljt sin historia, påminner han Kumara Kassapa att han måste gå till Buddha för att söka förklaring av liknelserna. Kumara Kassapa väntar in gryningen och beger sig sedan in till Buddha, visar sin vördnad och berättar vad han fått höra. Buddha börjar med att säga att själva myrstacken inte är något annat än kroppen, bestående av diverse fasta och mindre fasta samt flytande delar och i slutändan inte har mycket värde. Att myrstacken pyr om natten, men flammar upp på dagen, syftar på medveten och omedveten jagfokuserad planering som läggs upp om natten och sedan på olika sätt verkställs på dagen. Läraren och eleven, förklarar Buddha, står för honom själv respektive en samvetsgrann vandrare på den ädla åttafaldiga vägen – en yogi som är beredd att om och om igen jobba sig igenom och förbi frestelser och hinder som dyker upp. Spaden som eleven gräver med symboliserar medveten uppmärksamhet, alltså det redskap vi använder för att vara närvarande här och nu, medan det ihärdiga grävandet är den goda insatsen att behålla eller ta sig tillbaka till denna medvetna uppmärksamhet.

MyraLåset, det första föremålet som eleven hittat, är något som låser oss ute eller hindrar oss från att beträda den ädla åttafaldiga vägen, nämligen misstolkningar av själva metoden. När vi mediterar bör vi endast eftersträva att vara närvarande här och nu och låta sinnet släppa taget om resten. En padda med sitt uppblåsta svalg kan se ut som en högfärdsblåsa som blir arg vid minsta motgång. Buddha syftar här på att vi måste ta oss förbi de ibland svårbemästrade hindren högfärd och ilska. Ytterligare ett hinder är sinnet när det sviktar och vi drabbas av tvivel och rådlöshet (gången som delar sig). Vi kan inte välja utan fastnar och kommer inte vidare och ibland till och med in på fel spår. Syftet med en vattensil är att låta det rena vattnet passera och samla upp icke drickbara partiklar. I det här sammanhanget, när vi håller fast vid vattensilen, är vi visserligen på rätt spår, men inte till fullo. Vi har stannat upp och ägnar oss åt andliga ritualer och religiös utstyrsel, medan det allra renaste vattnet dvs. insikt och visdom flyter oss ur händerna.

MyraBuddha talar om att vi består av fem funktionsgrupperingar (pali: khanda), en fysisk: kroppen, och fyra mentala: upplevelsen, begreppsskapandet, reaktionen och medvetenheten. Dessa är emellertid enbart fysiska och mentala fenomen som i ständig förändring uppkommer och försvinner i varje ögonblick. Det är alltså bindningen och identifikation med dessa fem funktionsgrupperingar som låser och begränsar vår upplevelse av vad eller vem vi egentligen är. Buddha liknar grupperingarna vid en sköldpadda sedd uppifrån, med ett litet huvud och fyra små fötter som sticker fram ur skölden. I sin uppmaning ber han eleven att släppa sköldpaddan och gå vidare mot en större frihet. Vi kommer då till en fantastisk plats, med allehanda underbara nöjen och förströelser. Det är så absorberande att vi nästan fastnar och glömmer bort vår vision. Vi dansar på en skärbräda och är så inne i sinnestillfredsställelsen, att vi inte upptäcker den ohälsosamma styckkniven, som helt plötsligt tar sin skärbräda i bruk och styckar och skär i det som skall tillredas. Buddha utfäster här en allvarlig varning för faror som kan dyka upp när man minst av allt anar det, när allt flyter på som bäst, när man är i sitt esse. Ytterligare en fälla när vi tror oss ha kommit långt är den möra köttbiten. Vi kanske har haft en utmärkt andlig upplevelse, insiktfull och behaglig, och skulle gärna vilja att den upprepades. I stället för att vara uppmärksamma här och nu, läggs all kraft på att försöka åstadkomma liknande betingelser som förra gången. Men då var då och nu är nu och det tycks som att vi satt köttbiten i halsen. Slutligen när eleven stöter på en kobra accepterar läraren sin elevs fynd och till och med uppmanar honom att visa kobran vördnad. Nu har man kommit fram till målet; kobran representerar en fullt upplyst, en arahant.

MyraKumara Kassapa tackar vördsamt Buddha för hjälpen att tyda liknelserna och beger sig tillbaka till De Blindas Dunge för att fortsätta sitt praktiserande av intensiv meditation. Djupt inspirerad reflekterar han regelbundet på innehållet i historien om myrstacken, och inom ett par månader uppnår han sitt mål; han inser Nibbana och blir en upplyst, en arahant.

Tolkning av Staffan Hammers, med hjälp av kommentarer till Majjhima Nikaya och en föreläsningsserie av den burmesiske munken Mahasi Sayadaw.